Mörker och ljus

Visst är det väl konstigt att man aldrig riktigt kan tro på att man själv kan bli sjuk eller skadad… Jag???? Som jämt är så frisk??? Nä, det kan väl inte vara möjligt… För mig var det som en blixt från en klar himmel att behöva läggas in på sjukhus. Det krävdes 3 olika antibiotikakurer varav en intravenöst, en kortisonkur, kalium-shots i 3 dagar, syrgas i 1,5 vecka, dropp i 2 dagar +  en otrolig mängd olika blodprov, urinprov etc innan de kunde ringa in vilken typ av lunginflammation jag hade och få mig på benen igen. Det visade sig vara en extra besvärlig sort med lång läktid. Innan de kom fram till detta misstänkte de alla möjliga underliggande sjukdommar, pga av mina dåliga värden.

Det är en märklig känsla att ligga på sjukhus. Man känner sig väldigt trygg och omhändertagen mitt i alla undersökningar och prover. Men samtidigt så himla utlämnad. Hur som helst var det en nyttig erfarenhet.

En sak jag förundrades över var den otroliga mängd personal jag fick träffa under denna tid. Undersköterskor och sjuksköterskor var i nya lag så gott som varje dag. Men även läkarna. Lungläkare, njurläkare och en enorm mängd infektionsläkare passerade genom mitt rum. För att inte tala om alla kandidater som kom i horder för att få lyssna på mina lungor i utbildningssyfte. Är det verkligen kvalitetssäkert med så många personer inblandade? Det borde vara väldigt lätt hänt att information faller mellan stolarna…

Det är verkligen underbart att vara hemma igen och på darriga ben tog jag mig t.o.m. ut på en liten promenad till soprummet idag! Lite flåsig blev jag, men solen strålar från en klarblå himmel och det finns trots allt hopp om livet! Haha och till råga på allt har jag gått ner några extrakilon under sjukdomen. Alltid något! :)

 

6 thoughts on “Mörker och ljus

  1. I det ljuset känns min förmodade salmonella eller vad det nu kan vara som en betydligt mindre fjärt i rymden…18 dagars resa i Eccuador, Galapagos och Peru lämnade tyvärr inte enbart roliga spår. Jag låg inlagd nio dgr för operation förra året och känner igen en del av dina upplevelser, ibland kände jag mig som ett studiemoment som de lärde sig på. En natt stod ett radarpar, sköterskor, och frågade mig hur jag mådde, varpå jag svarade ”Jag mår illa” med så stängd mun som möjligt för att slippa få upp narkosen i munnen. Då svarade den ena medan den andra hängde på som i en kör med olika stämmor: ”Aouh, kom med något nytt”…nästan som i ”Sånger från andra våningen”!;-)

  2. Men Åsa, vilken pärs. Jag säger det igen. Så otroligt skönt att ha dig tillbaka. Nu gäller det att bygga upp krafterna. Man får lite annat perspektiv på tillvaron när man råkar ut för något sådant. Ljus kontrasterar med mörker … precis som i din vackra bild.

  3. Vilken pärs du gått igenom… Hoppas nu att du piggar på för var dag spm går, så du blir starkare och orkar mer.
    Krya på Dig!
    Kramar Maria

  4. Oj, det är verkligen tråkig läsning, hoppas innerligt att tar dig igenom detta. Det är riktigt jobbigt med lugninflammation, jobbigt med hosta. Det viktigaste är att vila nu, men det har antagligen diverse läkare redan sagt.
    Krya på dig! Och du, vilken underbar bild du bjuder på.

  5. Oj oj, det kallar jag en riktig lunginflammation …jobbigt.
    Jag tror sverige är ett ganska bra land att bli sjuk i ändå.
    Jag har själv en neurologisk mörk följeslagare. Det finns resurser bara man orkar föra sin talan.
    Dina bilder berör verkligen. Det syns att du njuter genom din lins. Tack för att du delar med dig. Kämpa på, fota på ;)
    // Samuel

Comments are closed.