I dunklet

En sen kväll när månen lyste svagt över mossen visade den sig plötsligt. Vi hade just vänt om för att köra hemåt igen. I sakta mak rullade vi fram med bilen längs grusvägarna. Skymningen hade sänkt sig och skogen stod kompakt och mörk intill vägen. Just då, mitt i dunklet bland stammarna, glimmade plötsligt ett öga till. Svaga konturer skymtade fram. Någon iakttog oss. Så möttes vi igen, jag och den vita hjorten…

140930_7224

One thought on “I dunklet

Comments are closed.